Händelserik vecka

Söndag förmiddag, veckan är snart slut och mycket har hänt.
I tisdags var vi i örebro på föreläsning och inspirations boost på kumla ridklubb. Föreläsare som Karl-Henrik Heimdahl och Marianne Essén berättade om vikten av hästens extriör och vilken påverkan detta har på hästens hållbarhet. Marianne gjorde det hon är bäst på, tog ut oss i ridhuset och visade hur man tränar sitt eget "tränar öga" med fokus på sits och grunden, utbildningsskalan. Hur vi jobbar utifrån den och hur viktigt det är att gå tillbaka och se grundläggande när svårigheter felar.
Sedan har veckan sprungit fort, i onsdags var det träning för Pether Markne samt gröntkortkurs för våra ungdomnar på klubben hemma. I Torsdags kom veterinären John Österdahl och besiktade en häst för försäljning, som för övrigt åkte till sitt nya hem i Umeå i Lördags. Lördagen bjöd även på en heldag på klubben där jag höll träningar för våra tävlingsryttare, uppskattade träningar med duktiga elever, alltid lika roligt. Idag blir det vilodag för hästarna hemma då Maria kommer och djupvågsbehandlar, phu snart får man pusta ut efter en rolig men intensiv vecka!
Denna vecka lämnar två hästar stallet, jätte tråkigt då båda är ortoligt bra och trevliga hästar. De ger samtidigt plats för två nya som väntar, nya utmaningar och nya bekantskaper,ska bli riktigt roligt! Jag älskar nya hästar, att få försöka läsa av en individ som inte med ord kan framföra sin vilja utan nästan allt handlar om förståelse samt att vara lyhörd på små signaler och konsekvent i sitt ledarskap. En bra ryttare kan rida alla typer av hästar, allt handlar om förståelse och att vara ödmjuk, lyssna och anpassa dig för att skapa tillit. Börjar man tänka lite så finner man nästan aldrig något slut, varför beter sig hästen som den gör i vissa situationer och vad kan jag göra bättre eller annorlunda för att undvika en oönskad situation. En så enkel frågeställning som att hästen är ju ett flykt djur, det är vi alla överrens om. När vi sedan drar den i munnen, skapar ett obehag som hästen i sin natur ska "fly" ifrån, förväntar vi oss att den ska lugna sig och bromsa?? Låter jätte konstigt i mina öron, nu är ju hästen utbildad och lärd, förhoppningsvis, att bromsa tempot när vi drar i tygeln. Däremot när hästen blir blockerad i olika situationer, den skenar, drar iväg, vill inte svänga osv. Det är igentligen bara instingten och flykten som slår in, den flyr från obehaget. Varför drar då vissa bara mer i munnen, eller sätter in skarpare bett? Fundera lite på det.
På återseende!